En militär gör sig inte som Utbildningsminister!

Det är fortfarande morgon och jag hoppas att jag hinner göra allt som ska göras innan jag går till jobbet om ett par timmar.
Nu på morgonen har jag i alla fall hunnit lyssna en del på radion och som så ofta förut, så blir man arg.
Jan Björklund är en herre jag aldrig haft något större förtroende för, men nu börjar jag bli mer än trött på hans militäriska iver att göra skolan till sin egen militärförläggning, utan någon som helst grundläggande tanke på tillgängighet, jämlikhet och inkludering av elever med olika behov.
Han och jag är överens om en sak. Det är dumt att skolka. Men vi är INTE överens om hur man löser problemet.

Medans Björklund säger att skolk ska skrivas in i betygen i grundskolan och att detta i sig kommer förbättra skolresultaten - eftersom eleverna är på plats, menar jag och många med mig, att det är i skolan - inte hos eleverna, man ska söka och rätta till felen. Se till att undervisningen blir så intressant och utvecklande att man som elev helt enkelt inte Vill vara borta från lektionerna.
Se framför allt till att alla elever oavsett om man är teoretiskt eller praktiskt lagd, oavsett om man har någon funktionsnedsättning eller har ursprung i något annat land än Sverige, faktiskt kan vara med i skolarbetet på jämlika villkor med andra elever.
Om man råkar ha en eller flera funktiosnedsättningar är skolan i Sverige inte alltid så tillgänglig. Det är inte helt otroligt om just otillgänglighet eller utanförskap är det som får en del elever att strunta i skolan. Är det verkligen rimligt att eleverna ska straffas för att skolan inte gör det man är skyldig?

Ibland, även om det kanske inte händer för varje elev, varje termin, behöver man delta på saker på skoltid som man kanske inte alltid för ledigt för. Det kan vara föreningsengagemang, kulturutövande eller något annat. Visst är skolan till för att gå i och undervisningen till för att eleverna ska delta, men ibland är det så krasst att det är mer utvecklande för den enskilde eleven att göra det där andra. Den gemenskap eller de upplevelser och erfarenheter man får när man är borta, kanske mer än väl väger upp den undervisning man missat. Ska man då bli stämplad som skolkare för att man vågat och fått möjlighet att göra något annat i livet? Det rimmar rätt illa med Jannes framgångshysteri där Sverige bara måste bli bäst i klassen i skolämne efter skolämne...

Det Björklund antingen inte har tänkt på eller kanske bara inte vill förstå, är att när skolk skrivs in i betygen - då är det redan för sent. Då har eleven redan tappat förtroende för skolan, då har föräldrarna inte tidigare fått chansen att prata med sina barn. Få folk att stanna i skolan - istället för att peka ut dem som inte gör det!