På väg hem från Stockholm. X2000-tåget går i oändligt många fler sekundmeter än dem 10 som det blåste under gårdagens segeltur. Ändå känns denna tågframfart som rena söndagspromenaden jämfört med den saltvattenstängta och lutande segelfärden jag och ett par kompisar gav oss ut på medan söndagen fortfarande inte blivit regnig. Tilläggas ska såklart att en segeltur är betydligt mer underhållande än en tågresa, men det säger kanske sig självt och är inget som man på SJ behöver vara ledsen över.

När man seglar är man så närvarande och samtidigt får man tid att vandra i tankarna till platser och drömmar man annars inte har tid med. Åtminstone får man tid emellan det att kursen ska ändras och slag ska göras. Just då är det bäst att göra det som sägs och hänga med när båten går från lutning åt ena hållet, till att luta lika mycket åt andra. Det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig ut till sjöss, i min kära lilla segelbåt tillsammans med människor jag litar på. Som liten var jag hysteriskt rädd för vatten och jag lärde mig inte simma förrän i 10-årsåldern. En del av rädslan sitter fortfarande kvar. Jag färdas gärna på vattnet, Men vill inte riskera att ramla i. Lite underligt är att det känns lättare att befinna sig nära vattnet, än i en större båt högre ovanför vattenytan.
Idag har jag varit mötesordförande för en samarbetsorganisation ”för vuxna”. Kändes ganska bra, även om jag inte anser mig vara särskilt duktig och också säkert kunde gjort en bättre insats på många vis. Aldrig blir man ju riktigt nöjd, men jag tar nu åt mig av berömmet som jag fick från flera av deltagarna.
Det som slår mig när jag lyssnar, eller själv deltar i diskussioner i olika organisationer, är att de små frågorna Alltid får ta onödigt stor plats i förhållande till de stora, värdeladdade och principiella. Det är tråkigt, men alltid ett val som dem som deltar gör från tillfälle till tillfälle. Det kan ju ses som en styrka att man är ense i stora frågor, men det är i så fall ännu mer en svaghet att man inte kan avgöra vad som är viktigt och oviktigt i administrativa och byråkratiska frågor. Det var hursomhelst väldigt kul och utvecklande att få göra en insats för en annan organisation än den jag vanligen är ideellt engagerad i.
Solen strålar nu ner från en klarblå himmel utanför tågfönstret och jag kan inte låta bli att fundera över om det nu är lågvatten i hamnen – det var ju högt igår när ett lågtryck var i antågande.
Klart slut för nu.