Tidsfascist?

Sitter i ett soligt Umeå och funderar över livet.
Det visar sig med jämna mellanrum att jag inte är särskilt flexibel och att jag i vissa situationer inte är stresstålig för fem öre.
Jag ogillar tidscheman som ändras med kort varsel och formligen hatar när människor gör sig sena ”med flit”.
Jag har generellt inga problem med att anpassa mig efter ändrade förutsättningar eller andras behov. Inte så länge de förklaras tydligt och för mig känns logiska.
Om så inte är fallet, hatar jag att vänta, bli försenad eller senare behöva stressa för att jag väntat på någon annan.
Min koncentration, mitt humör och min självkänsla sjunker som stenar ner till någonstans under fotknölarna.
Vet inte om det är ett släktdrag och jag förstår om man kan uppleva mig som extremt oanpassningsbar, men sådan här är jag, somliga dagar.