Ett inte helt lyckat tågbyte

När detta går att läsa på min blogg sitter jag på SJ X2000 mot Sundsvall. Jag skall till Torpshammar och tillbringa ett par härliga dagar på läger.
Vid slutmålet är jag dock inte framme förrän halvniotiden ikväll, ett par timmar sen. Orsaken är att jag för ovanlighetens skull missat ett tåg. Ja, jag menar det, jag missar faktiskt inte tåg särskilt ofta, speciellt inte med tanke på åkfrekvensen de senaste åren. Om ni på allvar vill veta varför jag missade tåget denna dag, så fortsätt läsa. Annars kan ni hoppa över följande stycke och fortsätta vid rubriken ”Slutsatser”.
När jag idag kom till Stockholm tänkte jag som jag oftast gör att jag själv skulle hitta fram till nästa tåg. Med den lilla syn jag har brukar det gå hyfsat bra – så länge det också finns hyfsat med tid.
Idag fanns det bara halvhyfsat med tid och då jag ömsom bar och ömsom släpade en väska ”för mycket” tog jag mig inte fram med någon racerfart.
Jag trodde mig ha ett hum om vart det rätta spåret, nämligen nr 8 skulle ligga någon stans. Jag styrde kosan dit och frågade en Stockholmare som kom från det hållet om detta var rätt väg.
”Nej, du ska åt andra hållet” menade han. Jag var vid det laget lite stressad och vände helt om, men eftersom jag anade felaktigheter frågade jag ytterligare en centralenvandrare ”ifall spår 8 verkligen låg i den riktningen”? Hon kollade på en skylt och meddelade sen att jag skulle vända och gå i samma riktning som förut. Jag gjorde så, gick ut från centralen och sicksackade mig fram längs raden av spår 1,2,3…..5,6,7 -8. När jag väl kom fram, fortfarande med den övertaliga väskan som mest fått följa med för att det skulle till Gotland, i högsta hugg – då hade tåget precis gått.
Efter svordomar och lite okonstruktivt ringande till SJ talsvar, tog jag tag i packningen och återvände in på Stockholms centralstation. Jag ställde mig på ett så tyst ställe som möjligt och ringde SJ för att boka mig på nästa tåg. Därefter tog jag mitt pick och pack för att gå på jakt efter en ledig förvaringsbbox.
Hittade inga – eller rättare sagt, hittade efter mycket letande en ledig, men kunde sen inte läsa instruktionen på skärmen där betalningen skulle ske. Förstod av andra väsklämnare att priset var 50 kr per dygn vilket för mig som inte bor i Stockholm, kändes som väldigt mycket pengar – jag skulle ju ha väskan där i två dygn dessutom.
Släpade mig iväg till ett ställe (Scandic Continental) där jag tänkte att dem kanske kunde ta emot min väska. Jag sa helt sanningsenligt att jag om två dagar ska till Gotland men innan dess till Sundsvall och att det skulle vara väldigt skönt att slippa ha med sig en väska som jag inte behövde före båtbussen till Gotlandsfärjan. Sen sa jag halvt sanningsenligt att varenda förvaringsbox på hela centralen var upptagen. Hotellpersonen som råkade vara en sork och därmed ha stark gotländsk anknytning sa glatt ”Jasså, du ska till min öy, jag ska kolla med min chef”. Om det var det slutliga resmålet eller mitt bedyrande om att jag var en stamkund hos dem och att det skulle vara så snällt om dem hjälpte mig som gjorde det vet jag inte. På väg tillbaka till centralen var dock min packning en bag lättare och jag undrade stilla om min landsman hade trott mig om jag sagt att Gotland minsann inte bara är hans ”öy” utan också min. För den som eventuellt inte vet kan jag avslöja att min dialekt intet låtit särskilt gutnisk på många år, tyvärr.
En väska lättare till sinnes tillbringade jag följande 90 minuter inne på SJ, för att sedan för andra gången denna dag ta mig till Spår 8 och gå ombord på tåget mot Sveriges mitt.
Slutsatser:
Lita inte på Stockholmare, följ din instinkt, du har ju nästan alltid rätt.
Ta det lugnt – stressa inte när tåget redan gått och nästa inte avgår förrän om minst en timme.
Om du inte kan dra nytta av vem du är, tala om vart du ska resa så kanske du får den hjälp du behöver.
Nästa gång du packar för att åka till Gotland, försök att välja en smidigare resväg än den via Sundsvall/Torpshammar.

Tåget tuffar vidare uppåt och imorgon ska jag och flera andra flyga helikopter 