Tankarna går till Norge, vår granne och en del av världen

Det ofattbara händer varje dag. Hemskheter, brutalitet, olyckor, mord, ond bråd död som drabbar människor på olika sätt. En del rycks bort från denna värld och andra lämnas kvar.
Nu har det helt nyligen hänt, helt nära, i Norge.
Mitt i Oslo och på motsvarande SSU:s sommarläger. En stor explossion mitt i regeringskvarteren och kort därefter vanvettigt skjutande av unga människor på läger, unga människor som valt att engagera sig politiskt.
Nu är det många timmar sen detta började göra mig arg, ledsen, förbannad.
Allra först gick mina oroliga tankar till liallasyster som bor i Oslo och flugit tillbaka dit så sent som för någon dag sen. Men så snart jag fått veta att hon mådde bra och inte varit närmare än att hon bara hört en stor smäll. Efter detta lugnande besked vandrade tankarna vidare till alla dem som drabbats, dem jag inte känner men vars på några ögonblick nu förändrats eller helt enkelt tagit slut.

Det känns så meningslöst - och det kunde lika gärna hänt i Stockholm, eller någon annan stad i Norden, i Skandinavien, i Sverige.
När händer det nästa gång?
Jag tror inte att det här handlar om internationell terrorism och om man ska tolka nyheterna från Norge tror man det inte där heller. Men tyvärr tror jag inte heller att detta hindrar främlingsfientliga krafter från att rikta anklagelser åt höger och vänster, ökade spänningar och växande islamofobi är ett par saker det med lätthet kan leda till. Helt oavsett vem som egentligen ligger bakom.

Tillsammans med vad som antas vara ett misslyckat försök till bombning i Stockholm i vintras, känns det nu som att tärningen är kastad. Norden är inte längre en skyddad idyll där massakrar är något man bara läser om.
Det känns oroväckande nära till hands att vara politiker ska börja träda tillbaka, sluta röra sig bland vanliga människor och att dem som trots alla hemskheter vill komma den offentliga makten nära, i så fall måste ta sig igenom säkerhetsanordningar som inte är av denna värld.
Vilka ungdomar kommer vilja engagera sig politiskt om man växer upp i vetskapen om att ett vanligt sommarläger kan sluta blodbad? Vad händer om det inte längre finns utrymme att föra en politisk diskussion, ens för dem som faktiskt är intresserade.
Nu är det viktigare än på länge att unga får kunskaper om demokratins vikt och spelregler. Att alla, oavsett ålder, kön, ursprung eller andra olikheter, gemensamt sluter upp i kampen för demokrati, alla människors lika värde och rätt att finnas till i ett fritt samhälle. Här har alla ett ansvar.
Tända ljus har lyst upp rummet där jag sitter för att hedra dem som nu drabbats av det ofattbara.

Snart brinner det sista ljuset ut, men lågan i mångas hjärtan fortsätter att brinna. Alla som inte tänker tystna, som inte backar och som sluter upp i den gemensamma kampen som måste föras i varje land, världen över - inte minst här hemma i det förut som trygga Norden.