Resande foot

Det är fredag. Är nu i Stockholm och här är det fortfarande vinter. Göteborg ligger alltså före för när jag åkte därifrån igår var det vår. Ikväll flyger jag till Östersund. På söndag har jag varit på resande fot fem och en halv dag av senaste veckans sju.

En ganska trevlig vecka, med inspirerande möten och medverkan i SR:s P4 Junior. Där pratades skola och tillgänglgihet för personer med funktionsnedsättningar. Jag gjorde detta som US-ordförande (US=Riksorganisationen Unga Synskadade). Väldigt roligt, men hur resultatet ser ut vet jag och alla som vill lyssna först på långfredagens förmiddag. Det är roligt när det händer saker. Om man har tid att vara hemma och vila emellanåt trivs jag ganska bra med att vara på resande fot.

Först kommer slutet - sen kommer början

Tillbaks här efter några dagars idétorka. Vad kan man egentligen skriva på bloggen? Det är ju inte så att huvudet är tomt på saker man behöver få ur sig...., frågan jag snarare ställt mig de senaste dagarna är Vad kan/får/bör man egentligen skriva?
Även om min blogg på många sätt påminner om en dagbok, så har den ju inget litet hänglås med tillhörande liten nyckel som kan gömma i ett hemligt skrymsle.
Jag skriver ju här för att jag Vill att folk ska läsa? Eller?
Visst vill man att ens blogg ska bli läst? Ni andra som är lite mer vana i den här branschen får gärna berätta för mig hur det är...

Jag håller på att leta nya lägenhet. Berättar för alla jag kan komma åt - så just detta kan i alla fall inte vara någon hemlis. Frågan är bara hur vill man bo egentligen? Självklart ska det vara billigt, gärna nära jobbet, med bra kommunikationer, tvättmaskin, diskmaskin, flera rum, men ändå litet.... Jag vet att detta är ett i-landsproblem av högsta klass, men nu är det ju i Sverige jag bor och det här samhället jag formas av. Igår frågade jag en kompis om det viktigaste är att ha ett riktigt kök eller ett riktigt sovrum. Det visade sig att vi inte alls tyckte samma. Jag vill ha ett riktigt sovrum, dit man kan stänga om sig och få vara ifred med sina drömmar, sina klädhögar och grubblerier. Så lite mat som jag lagar kanske det stora, ombonade köket med krukväxter i fönstret faktiskt går att prioritera bort? Sen är jag inte så bra på det där med att vattna blommor heller. Därför räcker det med en enda krukväxt. Har lyckats hålla en och samma blomma vid liv i åtminstone tre och ett halvt år. Undrar vem som är mest stolt över denna livets seger - jag eller krukväxten?
Hursomhelst, mitt grundproblem, varför jag alls funderar på att flytta är för att jag är hemma för lite. En vanlig, hemkär och praktisk människa skulle säkert ändra på sitt livsmönster och göra sig hemma så mycket som dessa 66kvm och denna fantastiskt mysiga lägenhet är värda. Men inte jag.... Jag gillar att åka bort. Det är lite som jag tror Annika i Pippiböckerna säger, ´fast ändå lite tvärtom: Om man inte går hem från Pippi ibland, så kan man inte komma tillbaka. Om jag inte kommer hem ibland, så kan jag ju inte resa igen. Tror inte att jag skulle "längta hem" hälften så mycket, om jag inte reste så ofta som jag gör ibland. Nästa vecka ska jag till Stockholm två gånger, en gång till Borås och sen till Östersund. Kul va? Det tycker i alla fall jag!!

Nu, när det är dags för mig att sova, är det faktiskt iranskt nyår. Det är en ganska spännande högtid som jag fått förmånen att fira flera gånger. Eftersom varken jag eller den jag brukar fira med har förberett detta nyårsfirande särskilt energiskt, får årsskiftet denna gång passera utan traditionellt nyårsbord med sju saker som börjar på s, en guldfisk och supergoda nyårskakor.
Får passa på att i förväg önska alla som på ett eller annat sätt firar det iranska nyåret ett riktigt gott nytt 2569!

I och med nyåret börjar enligt den iranska allmanackan, våren. Detta känns bra tycke rjag. Äntligen kan kanske snösmältningen runtom i landet få hjälp på traven. Kanske till och med de gråsvartdaskiga snöhögar som kantar gatorna här i Göteborg kan förstå att det är dags för reträtt. Snö är kul på vintern, men mest jobbig att beskåda på våren. Vit snö är alltid att föredra framför gråsvart. Den är fräschare, snyggare, renare och oftast mjukare.
Mjuk är också min huvudkudde som jag nu tänkte gå och göra sällskap.

Kan man må som vädret?

På vintern är jag ofta jättetrött. Brukar skylla på mörket, men kanske beror det på att jag äter för lite vitaminer....? Nu är det ju vår och dagarna blir ljusare och ljusare, längre och längre. Det är Jätteskönt - Välkommen vår!!!

Nu för tiden är jag inte vintertrött. Jag är inte lika trött osm innan och det har ju faktiskt slutat vara vinter, åtminstone om man tittar i allmanackan. Däremot känner jag mig emellanåt ganska "vårtjurig". Humöret går liksom upp och ner som ett annat vårväder. Sol, regn, hagel och snö på en och samma dag. Ett vårhumör är förhoppningsvis inte lika påtagligt som vädret utanför fönstret, men nog känns det alltid. Ungefär som att ha kvinnliga problem alla veckor utom en per månad, istället för tvärtom.
Nog pratat om vädret, det går ju ändå inte att göra så mycket åt, åtminstone inte med flit.

Något annat som tycks vara lika svårt att förändra som en väderlek man inte vill ha, är det kollektivtrafiksbolag som jag och många med mig gärna skulle byta mot något bättre. Västtrafik, upphör aldrig att förvåna och öveträffar ständigt sig själv vad gäller dumma idéer. Kolla gärna in på Facebook och joina gruppen "Västtrafik slopar tillgängligheten i det tysta, låt dem inte komma undan!!!". Ni hittar den på min sida och på minst 100 andras.
Nu ska jag nog hämta lite te och kommentera klart Näthinan Unga Synskadade (US') politiska nyhetsbrev. Det var ju det här med att förändra världen..., som jag gillar.
God natt...

Första gången

Första gången jag bloggar. Trodde aldrig jag skulle hamna här. För femton år sen slutade jag skriva dagbok. Sen dess har jag tänkt att jag borde återuppta det dagliga skrivande,t men så har det aldrig blivit. Det är synd, för det är genom att skriva som jag tror mig kunna reflektera över det jag gör och om världen runtomkring.

Här på min egen blogg, skriver jag för min egen skull. Här sätts en del av det jag tänker, tycker och upplever på pränt.
Skulle mina inlägg någon gång ibland ge folk nya insikter eller en gnutta underhållning, så känns det självklart extra bra.
Vassegoda att följa min blogg. Nu ska jag gå och värma mig med en stor kopp te.