Först kommer slutet - sen kommer början

Tillbaks här efter några dagars idétorka. Vad kan man egentligen skriva på bloggen? Det är ju inte så att huvudet är tomt på saker man behöver få ur sig...., frågan jag snarare ställt mig de senaste dagarna är Vad kan/får/bör man egentligen skriva?
Även om min blogg på många sätt påminner om en dagbok, så har den ju inget litet hänglås med tillhörande liten nyckel som kan gömma i ett hemligt skrymsle.
Jag skriver ju här för att jag Vill att folk ska läsa? Eller?
Visst vill man att ens blogg ska bli läst? Ni andra som är lite mer vana i den här branschen får gärna berätta för mig hur det är...

Jag håller på att leta nya lägenhet. Berättar för alla jag kan komma åt - så just detta kan i alla fall inte vara någon hemlis. Frågan är bara hur vill man bo egentligen? Självklart ska det vara billigt, gärna nära jobbet, med bra kommunikationer, tvättmaskin, diskmaskin, flera rum, men ändå litet.... Jag vet att detta är ett i-landsproblem av högsta klass, men nu är det ju i Sverige jag bor och det här samhället jag formas av. Igår frågade jag en kompis om det viktigaste är att ha ett riktigt kök eller ett riktigt sovrum. Det visade sig att vi inte alls tyckte samma. Jag vill ha ett riktigt sovrum, dit man kan stänga om sig och få vara ifred med sina drömmar, sina klädhögar och grubblerier. Så lite mat som jag lagar kanske det stora, ombonade köket med krukväxter i fönstret faktiskt går att prioritera bort? Sen är jag inte så bra på det där med att vattna blommor heller. Därför räcker det med en enda krukväxt. Har lyckats hålla en och samma blomma vid liv i åtminstone tre och ett halvt år. Undrar vem som är mest stolt över denna livets seger - jag eller krukväxten?
Hursomhelst, mitt grundproblem, varför jag alls funderar på att flytta är för att jag är hemma för lite. En vanlig, hemkär och praktisk människa skulle säkert ändra på sitt livsmönster och göra sig hemma så mycket som dessa 66kvm och denna fantastiskt mysiga lägenhet är värda. Men inte jag.... Jag gillar att åka bort. Det är lite som jag tror Annika i Pippiböckerna säger, ´fast ändå lite tvärtom: Om man inte går hem från Pippi ibland, så kan man inte komma tillbaka. Om jag inte kommer hem ibland, så kan jag ju inte resa igen. Tror inte att jag skulle "längta hem" hälften så mycket, om jag inte reste så ofta som jag gör ibland. Nästa vecka ska jag till Stockholm två gånger, en gång till Borås och sen till Östersund. Kul va? Det tycker i alla fall jag!!

Nu, när det är dags för mig att sova, är det faktiskt iranskt nyår. Det är en ganska spännande högtid som jag fått förmånen att fira flera gånger. Eftersom varken jag eller den jag brukar fira med har förberett detta nyårsfirande särskilt energiskt, får årsskiftet denna gång passera utan traditionellt nyårsbord med sju saker som börjar på s, en guldfisk och supergoda nyårskakor.
Får passa på att i förväg önska alla som på ett eller annat sätt firar det iranska nyåret ett riktigt gott nytt 2569!

I och med nyåret börjar enligt den iranska allmanackan, våren. Detta känns bra tycke rjag. Äntligen kan kanske snösmältningen runtom i landet få hjälp på traven. Kanske till och med de gråsvartdaskiga snöhögar som kantar gatorna här i Göteborg kan förstå att det är dags för reträtt. Snö är kul på vintern, men mest jobbig att beskåda på våren. Vit snö är alltid att föredra framför gråsvart. Den är fräschare, snyggare, renare och oftast mjukare.
Mjuk är också min huvudkudde som jag nu tänkte gå och göra sällskap.