Farväl Härnösand Hej Hemma!

Kanske dags att blogga lite nu när våren gjort sitt intåg och ljuset återvänt, mer eller mindre på allvar.
Sitter nu på ett tåg mot Göteborg. En ganska gemytlig sysselsättning, om det inte vore för att vi blir minst två timmar försenade till Göteborg och den tidiga måndagsmorgon som jag tänkt inleda veckan med, känns rätt ickelockande.
Helgen har tillbringats i Härnösand tillsammans med vänner och US-bekanta. Vi har haft årsmöte, besökt Tecnicus, umgåtts och skrattat. Precis så som det ska vara när man är med i en av världens bästa föreningar.

I övrigt är det mycket som snurrar i huvudet just nu. Var ska jag egentligen ta vägen i livet, vad vill jag bli och hur vill jag leva? Att Vet inte om det här är något slags vuxentecken eller bara ytterligare ett symptom på åldersnoja, men även om jag alltid kommer vara samma obstinata, lätt förvirrade idealist som jag kanske alltid varit, så behöver vi väl alla utvecklas lite emellanåt? Frågan är bara hur. Om jag fick chansen att leva min dröm skulle jag bosätta mig i ett litet hus nära skogen, havet, bergen och staden (!) Sen skulle jag ägna min tid åt att skapa berättelser om saker och ting.
Livet är ju inte en dröm utan i högsta grad verkligt, vilket ofta blir påtagligt för en opraktisk människa som jag. Om någon undrar varför jag vill bo på landet men ändå i stan, beror det bara på att jag inser det jobbiga i att bo ute i bushen utan vare sig bil, körkort eller cykel.
En annan dröm jag har är att göra riktig skillnad för världen. Fjärran från det lilla huset vid skogen, havet och bergen… Finns den stora, spännande och många gånger alltför grymma världen. Att berätta för människor vad som händer och sker världen runt skulle vara ett minst sagt stimulerande arbete. Med mina språkkunskaper skulle jag väl bäst passa som korrespondent i Tyskland, men drömma kan man ju som sagt alltid… Och vem har sagt att det är något fel på Tyskland – Mercel och gänget kommer ju inte regera för evigt…….

Nu ropar dem i högtalarna att vi är ute på Västra stambanan 

Hoppas vi hörs igen snart. Jag ska försöka vända ut och in på min ickekänsla för bloggrutiner, men vi vet ju alla – att man får vänta och se hur det går med den saken.

Föresten – har nu försökt en god stund att logga in på blogen och publicera detta. Tror ni att det gick?
Nej. Därför blir det inte förrän jag kommer hem, tidigast vid midnatt om man får tro tågpersonalen.
Och ja, ni ser ju ungefär när jag kom hem.  Det kunde faktiskt varit ännu senare.